GIFT VID FÖRSTA ÖGONKASTET S05E08+09

Så, då var det dags för tack och adjö!
Inte mycket mer att säga än: VAD OVÄNTAT.
img_1888
Jag trodde ärligt att Jannica skulle ta sitt förnuft till fånga och säga hejdå. Men i Vad-hände-sen-avsnittet förstod vi ju så mycket mer. Nog var det vinklat och lite medvetet gjort att deras relation skulle upplevas så otroligt tråkig. Men kul att de förblev vänner ändå. Och Magnus kan ju börja tänka lite på hur mycket han blundar nu. Alltid skönt att medvetengöras om sina kroppsliga tillkortakommanden. Eller hur?

Malin & Daniel hängde också vidare. Det gjorde mig urlycklig, jag var så rädd att hennes mycket tveksamma sons känslor slå rot och att han skulle avgöra hur hon skulle välja. Att hemmaboende barn ska reagera, få bestämma och känna och tycka om en ny partner är en sak. Men att vuxna, utflyttade barn lägger sig i känslor (nu snackar vi inte eventuell Sol-och-vårande) känns apart. Kanske ska jag vara tyst i frågan. Mina föräldrar är fortfarande ihop och jag har aldrig behövt tänka på att någon av dem skulle presentera en partner, där till en partner jag inte riktigt tror på.

Och så har vi Miha & Niclas, åh hallå gullisar! Undrar just om det blivit barn än. Kanske första Gift-vid-första-ögonkastet-bebisen gör entré snart. Vem vet. Jag hoppas. Bonde söker fru har ju ett ganska gott track-record och frågan är väl vad som gör koncept där en och samma person dejtar flera samtidigt är mer framgångsrikt än ett där två personer ska få obegränsat med tid för varandra och dessutom mängder av timmar proffshjälp.

GIFT VID FÖRSTA ÖGONKASTET S05E06

Så, vi har kommit till avsnitt sex. Och ja, lite på temat kan vi också komma till. För självklart blir det lite sextalk när killarna får lite egentid. Och ett riktigt rivigt bråk. Men first things first.
Skärmavbild 2019-03-26 kl. 10.10.54
Mitt första intryck det här avsnittet är att Daniel äntligen är lite lugn. Han tar något mindre plats. Vilket känns lite skönt.
Så, paren delar på sig, kvinnorna pratar för sig och männen för sig. Miha håller igen. Niclas tycker också att han gör det, samtidigt som han direkt proklamerar att om det inte hade blivit ligga av hittills, då hade det varit ”tack och godnatt”. Förvånande ändå, kanske är detta lite av temperamentet vi äntligen fått se?
Magnus fyller i och håller med, han och Jannica har också kommit dit och Daniel, ja, han är tyst.
Istället lyfter Daniel att han upplever att psykologerna verkligen lyssnat på honom när de matchade ihop honom och Malin. Och ja, mitt ego tycker om det, för det är precis min analys: de ha lyssnat på Daniel.

Bland tjejerna undrar Jannica undrar varför hon och Magnus parades ihop. De har inga gemensamma intressen och ingenting som binder ihop dem. Magnus tycker istället att Jannica är snabb. I vanliga fall brukar det visst flyga ur frågor ur Magnus, men nej, nu är Jannica allt för snabb.
Daniel fyller i att Jannica verkar trycka ner Magnus. Åh herregud. Jag börjar tröttna på den här mannen nu.
För samtidigt som Jannica berättar att hon känner sig ensam i relationen, får Daniel Magnus att sätta ord som förtryck på deras relation. Miss Universe är förtryckt och kvävd. Tillåt mig: HERREGUUUUUUUUUUUUU

Men, det blir kväll och Malin & Daniel skojar till det med snoppspelet. För första gången lyser det något om den relationen. Malin säger att hon har så otroligt kul med Daniel, att hon vill ”leva i glädjen” med honom och det gör mig nästan sugen på att ompröva min inställning till honom. Med betoning på nästan.
Efter lite snoppspel blir det annat spel, någon typ av lära-känna-mig-spel och det får mig att tänka på relationsspelet Orangino jag en gång hade i min ägo. Enda gången det spelades bröt tre av paren upp (för kvällen) och valde att sova på olika platser. Ungefär precis samma som hände nu. Nu är det visserligen TV och klippt på ett visst sätt. Ett sätt som gör att det bara verkar vara Jannica & Magnus som spelar. Och ja, här får vi se en uppvisning av såväl Miss Universe som av förtryckaren Jannica. Men faktum är väl bara att Jannica har tröttnat. Och vem sjutton hade inte gjort det på Mr No-Answers. Herregud så platt. Så när kvällen ldiit mot sitt slut (eller snarare när de andra smitit iväg pga riktigt konstig stämning) bryter säsongens första bråk ut. ÄNTLIGEN!! Som jag väntat på det här.
Ja, nu är Jannica & Magnus in full bloom så att säga. Och nu får vi se den riktiga förtryckaren: Magnus.
Härliga fraser som ”Andas” ”Gå och lägg dig om du ska va sån” ”Du stressar upp dig”. Och i motsats till de utbildade psykologerna skulle jag säga att det här _INTE_ALLS_ är härligt och bra sätt att behålla lugnet på. Nej Magnus är en riktig jäkla räv/röv här. Att inte låta kvinnor bli sura, provocerade eller förbannade är en styggelse. För vi ska jämt sluta stressa, andas och gå och lägga oss i ensamhet för att inte riva upp känslor hos de riktigt stabila – männen. Nej, jag tycker att Jannica gör rätt här, kanske för att vi är ungefär samma person Jannica och jag. Att Jannica varnar Magnus är det ENDA vuxna i det här.
Det finns så mycket i det här bråket som är viktigt att bemöta.
Magnus riktigt kassa härskartekniker.
Men framför allt: Jannicas påpekande: känner han ens mig. Och då slår det mig! Ingen känner Jannica! Tack vare Magnus ointresse har inte heller TV-tittarna fått reda på så mycket, vad sjutton jobbar hon med? Vad tycker hon om? Vem är hon?
Magnus förlåter Jannica, och det känns så i mitt hjärta, vi som är så explosiva, Jannica och jag, vi vet att de där känsloutbrotten är så jobbiga, de tar sådan kraft och de skapar sådan rädsla, speciellt i början av en relation ”kommer han att förlåta mig? var jag för mycket? hur ska någon klara av mig och mitt temperament?” Och jag vet också hur liten och omhuldad en känner sig när ”förlåtelsen” kommer. Saken är ju bara det att om Magnus varit lite mer känslosam hade Jannica inte tvingats in i det här hörnet från början.

Mitt i den här soppan står Miha och Niclas, de kan inte relatera till varken Daniel och Malin eller Magnus och Jannica. De står i mitten och myser. Deras största oro är hur de ska hitta ett hus tills dess att de får tillökning.

Problemen i Kärlekslandet är sannerligen av varierande art.

 

GIFT VID FÖRSTA ÖGONKASTET S05E05

Dags för avsnitt 5. En midsommarnattsdröm. Midsommar, denna orgie av romantik ska firas. Jag som själv är en sucker för både traditioner och högtider tycker att alla nya påhitt såna dagar är lite jobbiga. Men herregud vilket avsnitt! Vi kör igång direkt, och nu spoilar jag, så läs inte om du inte sett.
Skärmavbild 2019-03-19 kl. 10.52.51
Daniel & Malin
Daniel tar med sig Malin till ett tantraläger. Det är dags för närvaro. Malin blir sminkad i glittrigt smink som ser ut som något någon glömt på krogen 2004. Manliga Daniel tycker att det feminina är lika viktigt, men går och gör någon typ av brottningsliknande grej i skogen. Malin får träffa Daniels kompisar som tycker att Systerskapet är viktigt. Och de tar emot Malin med öppna armar. Malin vill inte både vara ”utklädd” och göra utmanande övningar, hon vill vara sig själv, vilket ju inte alls är konstigt. Daniels blick säger ”kom och ta mig”. Han viker inte med blicken, men Malin erkänner sina svårigheter och blundar ibland. Han är lysten. Malin får inga insikter, men tycker att det hela var vilsamt. Vilket jag verkligen tycker är ett bevis på hur open-minded hon är. Jag gillar Malin!
Barfotamannen Daniel, ja det får bli ans nya namn, har jag dock något svårare för.
OH NU HÅNGLAS DET!!!!!!!!!!!!!!!! HERREGUD DIDN’T SEE THAT COMING. Och sen Anna Ternheim-duett på det. Då var den låten förstörd för ever. Och Malin kan tänka sig att göra det igen. Hon vill ha Daniel i sitt liv.
Självklart går barfotamannen barfota hemma, men sitta barfota i soffan, båda två, hrm… Gör folk det?  Malin liknar sig själv vid en lättlärd hund, men hon längtar hem till sig själv. Jag hoppas Malin får visa Daniel sitt liv lite nu, för även om han försöker vara öppen och omanlig är det just hans manliga övertag och totala dominans som slår mig om och om igen.

Niclas & Miha
Niclas tycker Miha ser så bra ut. Han känner WOW. Miha tycker att det känns helt naturligt. Har de kanske varit ihop i ett tidigare liv? De tar i varandra heeeeela tiden och myses. Niclas är så bra på att prata, att Miha uppleber det som att de att de redan känner varandra, även om hon är rädd för vardagen. Eller snarare att Niclas inte kommer tycka om vardagen. Men Niclas gillar vardagen! Och så kommunikativ han är! De myser även hos terapeuten. Och det är ju ändå något speciellt tänker jag.
Niclas ser familj och barn i framtiden med Miha. Miha vill finnas där för Niclas. De är ett team. Niclas myser mest. Han har verkligen ett urgulligt leende. Alla borde gå i terapi, och ja, de har ju rätt i det. Bland de bästa av samtal Love och jag har haft är vårt vigselsamtal med vår präst Jenny, ibland är det perfekt att bjuda in andra som kan ställa frågor.

Magnus & Jannica
TV-teamet verkar inte ha följt med Magnus & Jannica, vilken hemmafestkänsla! Det är midsommar, så klart, och de spelar krocket och vinner, såklart. Allt tack vare Jannica. Magnus ring faller av, kanske blir han smalare, eller så blir ringen större. Men den stora symbolen för hela äktenskapet verkar inte riktigt vilja leva kvar hos Magnus. Det känns otroligt svajjigt, men äntligen öppnar Jannica upp! Och Magnus svarar med att han verkligen vill lära känna henne och ställa relevanta frågor. Men det kanske hade varit lätt att göra då?! tänker jag, varför gör han det inte? ”Något har låst sig” i Magnus huvud och nu kommer expert-Fredric in i bilden. Hans nya frissa stör mig något, men det verkar som att Magnus och Jannica lyssnar ändå, mest handlar det om att Magnus tänker efter innan han säger någonting. Göra vs prata – och då får Jannica klä skott för att hon mest gör bara, inte tänker så mycket. Precis som kvinnor ju är, hafsiga och känslomässiga.

Okej, världens längsta sammanfattning det här, och jag ska erkänna: det har hänt så mycket att jag trodde att det skulle vara slut nu, men nej! Det är dags att träffa de andra paren. Alla urpeppade utom Daniel (såklart, också riktigt manligt tråkigt att tänka ”varför ska jag träffa dem?! vad kan de ge mig?” zzzzzzz). Och det är inte bara för att han tycker det verkar jobbigt att laga mat till en vegan.
Kort sammanfattning för allas bästa: Miha och Magnus har dejtat, men Miha och Niclas relation är så mycket ärligare att hon säger det direkt, och Niclas bara skrattar. De vill dessutom berätta för Jannica, fast inser att det är Magnus som måste göra det. Magnus å sin sida drar ut på det, han vet inte alls hur han ska göra. Till slut säger han något, och Jannica skrattar, enligt Magnus tar hon det bra. Men de, å andra sidan, hoppas att miha inte sagt något, för att kunna driva med dem. och här någonstans känner jag att det är så talande för deras relation. Ni måste jobba på ärligheten och känslorna, Magnus & Jannica!

Och inför nästa vecka: det verkar braka loss. ÄNTLIGEN!

 

 

RECENSION 2 x FERRANTE

Först och främst måste jag filosofera lite kring ljudbokens vara eller inte vara. Jag måste erkänna att jag liksom lite föraktat de som sagt att de ”läst” böcker när de i själva verket ”lyssnat” på böckerna. Jag tycker liksom inte riktigt att det är samma sak. Läsning av text ger dig en så mycket större frihet att tolka texten, tonerna, färgerna. Se nya scener, binda ihop dem med din egen värld och föreställning. Med ljudböcker spelar uppläsarens ton och tryck så stor roll att en del av den där tolkningsmöjligheten försvinner.

Jag är därför lite ledsen att jag inte läst Ferrantes romansvit om Elena och Lila,  utan lyssnat på den. Samtidigt är jag otroligt glad att jag ens haft möjlighet att ta del av böckerna och utan ljudboken hade jag inte kunnat det, eller jo, såklart, men i ett helt annat tempo, med korta lässtunder då och då, medan jag ammar, diskar eller gör någonting annat, men inte sträckläsa som jag helst vill.

Med det sagt: recensionsdags!

Elena Ferrantes romaner om Elena och Lila, vännerna med en sån blossande kärlek och konkurrens att kärlekshistorien aldrig blommar ut utan enbart är som små knoppar på en rhododendron-buske om våren. Elenas tävlingssinne och Lilas konstanta hävdningsbehov gör att de aldrig kommer så där riktigt uppriktigt nära, utan enbart värderar varandra högt, utan att kunna samtala kring det mer öppet.
Jag finner mig själv reflektera över mina egna relationer till mina vänner, gång på gång inser jag att jag är en blandning mellan Elena och Lila, att jag lamslås av konkurrens, att jag samtidigt vidhåller min egen genialitet att jag ibland har svårt att förstå att det faktiskt finns de som är bättre än jag. Samtidigt som jag konstant pikar mig själv, nedslås och bryter ihop i prestationspanik.

Det finns något befriande i sättet Ferrante beskriver vänskapen väninnorna emellan, hur de följs åt genom livet utan att vara speciellt nära, samtidigt som de inte är speciellt nära med någon, förutom sig själva. Att vara förtrolig med någon annan än sig själv i 50-60-talets Neapel verkar vara en idiotisk, för att inte säga livsfarlig, idé. Och kanske gäller det inte bara Neapel på 50-talet, kanske gäller det även idag, mitt i sociala medier-stormen, där selfies är det bästa bekräftelse-elexiret som finns och där det enda som verkar muntra upp olyckliga är kattklipp på Youtube.

Kanske är det för att Elena och Lila är skrivande människor som jag identifierar mig så mycket med dem, eller så är det för det underliggande, kvinnokampen. Kampen om utrymme, kampen om bildning och gillande. Kampen kvinnor konstant tvingas till för att överleva i ett (yrkes)liv. Det finns bara ett visst angivet utrymme för kvinnor (till skillnad från mäns mansspreading-möjligheter), och just det utrymmet gäller det att lägga beslag på, kosta vad det kosta vill. Men efter att ha tagit del av Ferrantes vänskaps-epos slår det mig att det inte får kosta vad det kosta vill, vi måste värna våra relationer, vi måste se att vänskapen är det viktiga och att vi aldrig kommer att komma vidare om vi vänder oss själva ryggen.

Efter att ha funderat över mina egna relationer har jag insett vikten av de jag har, att jag har vänner som jag kan diskutera med, inte behöver vara överens med och som jag vet att jag kan dela allt med, utan att för någon sekund oroa mig för hur de tolkar mig, mina reaktioner eller relationer. Men jag måste fortsätta jobba på det, jag måste fortsätta se att jag aldrig blir starkare eller bättre av att inte hylla eller uppskatta andra.

Elena och Lilas liv följs åt, visserligen i ett 60-tals Neapel, men könsrollerna verkar inte ha förändrats så mycket när allt kommer omkring, kanske lite mindre blodigt, och mer självklart när det kommer till bildning för alla. Men skulden inför kärleken, inför förändring och attraktion är de samma. Horan och Madonnan, och i mitten, de, som likt Lila inte verkar kunna kategoriseras alls.

Min största invändning är till första bokens titel, Min fantastiska väninnan. I original Min geniala väninna och den borde behållits, för Lila och Elena är ingenting annat än geniala, så direkt fantastiska är de inte, men geniala, det är de. Och den titeln hade gett ett bättre bild av boken, mer rättvis och sann, för Min fantastiska väninna och Hennes nya namn är böcker om bildning, om genialitet och om vänskap. Hur orden och kunskapen är makt. Alltid. I alla relationer.