ATT ÅNGRA SIG

Jag vet att min mamma säger ”vad var det jag sa” nu, men jag är för snabb ibland.

Det här att riva ner strukturtapeter och så i hela hallen och trapphuset var liksom ingenting annat än idioti. Nu har det stått i rent kaos sen i april, och de senaste två månaderna har _absolut_ ingenting hänt.

Och nu kommer ingenting hända heller. Hör och häpna. Ger vi upp? Nej, vi ändrar oss. För vi vill ta bort eterniten på fasaden i sommar, och då passar vi på att tilläggsisolera trapphuset, och vad innebär det? Jo! Vi behöver inte behålla tretexen på väggarna invändigt, utan kan ta fram den pärlspontpanel vi upptäckt finns på insidan.

Så, jag lägger till lärdomarna jag fått sen den 12 februari då vi flyttade in: vänta. Håll ut, ta det lugn, skärp dig.

Och så får det se ut så här tills i maj.

UNDER TVÅ LAGER FULT

Åh det blev en sån otroligt fantastisk fredag. Efter att igår ha fått hjälp av min pappa fick vi äntligen in vår ”nya” ytterdörr vi köpt på Hus till Hus i Alingsås, och efter att ha kastat i oss sushi bestämde vi att nyttja fredagen för att ta bort den träpanel som vi haft ute på verandan och som vi behövde ta bort för att kunna sätta upp pärlspont.

Men så hände det som bara går att önska sig: panelen var kvar! Ingen ny pärlspont behöver sättas upp utan det räcker med att den gamla skrapas och målas.

Efter en vecka med kvällsjobb var det så skönt att se att vi imorgon inte beter stressa till Bauhaus för att köpa pärlspont, och klockan 20 låg jag nerbäddad under två filtar framför de två sista avsnitten av Retribution.

JUL I VÅRT HUS – en verklighetsflykt

Det är november. Knappt halvvägs. Jag vet det, men ändå kan jag liksom inte hålla mig. Jag tänker bara på jul.

De julskyltar ju i stan, så kanske kan jag också börja snart. Eller borde vi vara traditionsenliga och vänta till första advent. Eller kanske tills snön kommer, men för det finns ju inga garantier, trots att den låg stilla nästan hela vägen till april sist.

Mest är det nog en verklighetsflykt från presenningar som står och blåser, en dörr som är halv utmonterad och omålade väggar. Vi skulle ju göra så mycket tills jul. Hinna med så mycket. Nu funderar jag på att övertala ett gäng vänner (om vi har kvar några efter våra djävuls-flyttar) att komma på målarfest och på så sätt få in färg i vardagsrummet innan julafton. Fast vi borde tapetsera. Det är ju det vi drömmer om.

Men än så länge ligger jag bara på soffan och tänker på den här veganska gravade laxen jag tänkte laga, den här salladen, kålroten som typ alltid blir bättre i tanken än i verkligheten och så saffranspannkakan vi åt redan i somras. Ett väldigt matfokus inser jag, men jag drömmer om dofter, värme och kryddor. Och om att komma på en riktigt bra present åt både Love & min pappa. Gärna hållbart eller loppat, personligt och eget. Något som kommer användas, slitas och älskas. Styrbjörn ska få minimalt med presenter, om bara något år lär han väl börja räkna paket och då är fridens tid förbi, så vi passar på.

OKTOBER:CHECK

Så, då var den här. Den där månaden som jag alltid hyser såna förhoppningar kring. Vädret ska vara torrt, löven skifta, himlen blå, barnet ulligt och gulligt och jag tillfreds med livet som aldrig förr.

Vi får väl se. Men vi lyckades äntligen få gjort någonting på hemmafronten den här helgen. Mitt Blocketfyndade gjutjärnsbadkar bara upp av Carl Gustav Janson & söner, en av sönerna monterade in en ny kommod, och vips! Ett lite härligare duschrum, nu med badkar.

Nu har jag en badrumsdröm kvar. En kombinerad tvätt- och torkmaskin. Men det har visat sig vara en otrolig djungel.

VAD SOM GÖMS UNDER ETERNIT…

Ganska tidigt i mitt och Loves förhållande lokaliserade vi ett problem. Jag är en firestarter, och Love får alltid utföra släckningsarbetet. Så föga förvånande kunde jag inte hålla mig efter kanske tio dagar i huset, utan var tvungen att se efter vad som fanns bakom träpanelen på verandan.
En kväll gluttade jag bakom och det visade sig vara guld. Där satt det gamla räcket kvar. Så det var bara att hugga i. Självklart gjorde jag inte det, termometern visade runt -12 grader och det blev stående.

Tills i somras. Äntligen hittade jag en kofot och bakom träpanel doldes en masonit-skiva. Med härligt minne från tidigare ägare. Margareta hann inte klart med busstrecket riktigt dock.


Och sen: räcket! snustorrt, förutom underliggaren som trillade sönder. Vilket i sin tur var helt okej eftersom vi ändå behövde ta bort hela räcket för att kunna gjuta om golvet.

Nu har vi ”bara” skrapandet kvar. Och utsågning av några spjälor, och uppsättandet av dem igen, och gjutandet av golvet. Och och och.

Så vi gjorde just det, skrapade och sen har det gått i stå igen. Golvet är nästan avlägsnat och vi hoppas hinna gjuta innan frosten. Och just frosten verkar ju vänta, som tur är.  Så lite tid har vi, eller Love då, på sig att avsluta projektet. Jag lär starta någonting annat under tiden. Som vanligt.

OMPRIORITERING

Vi hade ju en härlig prioriteringslista när vi flyttade in.

Kanske är det vädret, eller så är det något annat men den har minst sagt reviderats.

Dels så brakade kökstrappan nästan ihop vilket ledde till en naturlig prioritering att bygga om den. Sånt tar alltid lite tid. Och så lite tid till.

Sen har vädret gjort att vi verkligen vill få ordning på vår veranda, så de kommer vi försöka hinna med i sommar.

Och så är det en grind. För en tvååring går visst på äventyr. Jämt.

Så numera är vår prioriteringslista fri från toalett-renoveringar och spackling. Det är utsidan vi behöver få iordning på först. Sen borde det slagit oss ändå, oavsett om termometern visat 32 grader eller inte.

MED TAK!

Plötsligt händer det!

Byggställningar borta, maskiner väck, taket på plats!

Och dessutom: med takfotsrännor! Drömmen som blev sann.

Nu ser det ut som förr, fast med takfönster, täckt skorsten (det får vara så) och stege. Och den där härliga panelen då också. Den återkommer vi nog till senare.

Som bonus lyckades vi också få till hallen på nedervåningen hyfsat under helgen. Trots 40 graders feber och en ögoninflammation. Himla tur att vi är två arbetsföra ändå. Men det har också fått oss att inse at vi måste lära oss att ligga på sofflocket, hur jobbigt det än är att vara lat och slapp.

I min familj har avkoppling alltid inneburit hemmafix, snickra plank, bygga om, bygga ut, måla, renovera. Att få ut det ur systemet är nästan omöjligt. Jag står och stampar så snart vi är stilla. Vill börja röja, fortsätta fixa, börja med nya projekt. Och med taket gjort finns det ju utrymme…