JUL I VÅRT HUS – en verklighetsflykt

Det är november. Knappt halvvägs. Jag vet det, men ändå kan jag liksom inte hålla mig. Jag tänker bara på jul.

De julskyltar ju i stan, så kanske kan jag också börja snart. Eller borde vi vara traditionsenliga och vänta till första advent. Eller kanske tills snön kommer, men för det finns ju inga garantier, trots att den låg stilla nästan hela vägen till april sist.

Mest är det nog en verklighetsflykt från presenningar som står och blåser, en dörr som är halv utmonterad och omålade väggar. Vi skulle ju göra så mycket tills jul. Hinna med så mycket. Nu funderar jag på att övertala ett gäng vänner (om vi har kvar några efter våra djävuls-flyttar) att komma på målarfest och på så sätt få in färg i vardagsrummet innan julafton. Fast vi borde tapetsera. Det är ju det vi drömmer om.

Men än så länge ligger jag bara på soffan och tänker på den här veganska gravade laxen jag tänkte laga, den här salladen, kålroten som typ alltid blir bättre i tanken än i verkligheten och så saffranspannkakan vi åt redan i somras. Ett väldigt matfokus inser jag, men jag drömmer om dofter, värme och kryddor. Och om att komma på en riktigt bra present åt både Love & min pappa. Gärna hållbart eller loppat, personligt och eget. Något som kommer användas, slitas och älskas. Styrbjörn ska få minimalt med presenter, om bara något år lär han väl börja räkna paket och då är fridens tid förbi, så vi passar på.

OKTOBER:CHECK

Så, då var den här. Den där månaden som jag alltid hyser såna förhoppningar kring. Vädret ska vara torrt, löven skifta, himlen blå, barnet ulligt och gulligt och jag tillfreds med livet som aldrig förr.

Vi får väl se. Men vi lyckades äntligen få gjort någonting på hemmafronten den här helgen. Mitt Blocketfyndade gjutjärnsbadkar bara upp av Carl Gustav Janson & söner, en av sönerna monterade in en ny kommod, och vips! Ett lite härligare duschrum, nu med badkar.

Nu har jag en badrumsdröm kvar. En kombinerad tvätt- och torkmaskin. Men det har visat sig vara en otrolig djungel.

VAD SOM GÖMS UNDER ETERNIT…

Ganska tidigt i mitt och Loves förhållande lokaliserade vi ett problem. Jag är en firestarter, och Love får alltid utföra släckningsarbetet. Så föga förvånande kunde jag inte hålla mig efter kanske tio dagar i huset, utan var tvungen att se efter vad som fanns bakom träpanelen på verandan.
En kväll gluttade jag bakom och det visade sig vara guld. Där satt det gamla räcket kvar. Så det var bara att hugga i. Självklart gjorde jag inte det, termometern visade runt -12 grader och det blev stående.

Tills i somras. Äntligen hittade jag en kofot och bakom träpanel doldes en masonit-skiva. Med härligt minne från tidigare ägare. Margareta hann inte klart med busstrecket riktigt dock.


Och sen: räcket! snustorrt, förutom underliggaren som trillade sönder. Vilket i sin tur var helt okej eftersom vi ändå behövde ta bort hela räcket för att kunna gjuta om golvet.

Nu har vi ”bara” skrapandet kvar. Och utsågning av några spjälor, och uppsättandet av dem igen, och gjutandet av golvet. Och och och.

Så vi gjorde just det, skrapade och sen har det gått i stå igen. Golvet är nästan avlägsnat och vi hoppas hinna gjuta innan frosten. Och just frosten verkar ju vänta, som tur är.  Så lite tid har vi, eller Love då, på sig att avsluta projektet. Jag lär starta någonting annat under tiden. Som vanligt.

OMPRIORITERING

Vi hade ju en härlig prioriteringslista när vi flyttade in.

Kanske är det vädret, eller så är det något annat men den har minst sagt reviderats.

Dels så brakade kökstrappan nästan ihop vilket ledde till en naturlig prioritering att bygga om den. Sånt tar alltid lite tid. Och så lite tid till.

Sen har vädret gjort att vi verkligen vill få ordning på vår veranda, så de kommer vi försöka hinna med i sommar.

Och så är det en grind. För en tvååring går visst på äventyr. Jämt.

Så numera är vår prioriteringslista fri från toalett-renoveringar och spackling. Det är utsidan vi behöver få iordning på först. Sen borde det slagit oss ändå, oavsett om termometern visat 32 grader eller inte.

MED TAK!

Plötsligt händer det!

Byggställningar borta, maskiner väck, taket på plats!

Och dessutom: med takfotsrännor! Drömmen som blev sann.

Nu ser det ut som förr, fast med takfönster, täckt skorsten (det får vara så) och stege. Och den där härliga panelen då också. Den återkommer vi nog till senare.

Som bonus lyckades vi också få till hallen på nedervåningen hyfsat under helgen. Trots 40 graders feber och en ögoninflammation. Himla tur att vi är två arbetsföra ändå. Men det har också fått oss att inse at vi måste lära oss att ligga på sofflocket, hur jobbigt det än är att vara lat och slapp.

I min familj har avkoppling alltid inneburit hemmafix, snickra plank, bygga om, bygga ut, måla, renovera. Att få ut det ur systemet är nästan omöjligt. Jag står och stampar så snart vi är stilla. Vill börja röja, fortsätta fixa, börja med nya projekt. Och med taket gjort finns det ju utrymme…

GAMMALT HUS & GAMLA RABATTER

Det luktar så gott efter regnet (och haglet) fotbollen låter på TV:n, Love tvättar de sista pannorna.

När nästa vecka är slut ska vårt tak vara helt och färdigt.

Varenda panna har tvättats och lagts tillbaka upp. Och några till.

När grannen glatt konstaterar ”snart ser det ut som innan igen” gör det mig så glad. Det är ju precis det som är meningen. Att vårt hus ska se ut som förr. Som det är meningen. Att projektet ta-fram-verandan inte blev av i helgen gör inte så mycket det heller. Tid har vi gott om.

Istället har vi hunnit komma en bra bit i hallen, utrymmet som verkligen blivit styvmoderligt behandlat sen vi flyttade in. Jag rev ner strukturtapeten alldeles för fort och plötsligt hade vi bara en tunn papp mot tretex-skivan. Nästan omöjlig att få bort, men extremt bubblig så fort vi spacklat eller målat rakt på. Ingenting annat att göra än att ta bort helt enkelt. Nu har vi lyckats med två väggar och en första del av trappen. Som en bergsetapp på Touren känns det som.

Efter noga övervägande bestämde vi oss för att köra med renoveringsgips på boxen som inhyser vår toalett. Inte helt koscher enligt byggnadsvårdspraktikan kanske, men å andra sidan reversibelt och möjlighet för framtida ägare att upptäcka samma fantastiska limfärgstapet som vi funnit. Känns helt okej, och framför allt: görbart. Just görbarheten tror jag att vi behöver värna lite oftare. Det är så otroligt lätt att ta sig vatten över huvudet i det här 111 år gamla huset.

Fick dessutom en hel del hjälp idag. Kanske inte att det gör det hela snabbare och mer lättarbetat, men det gör inget. Istället känns det mer som att cirkeln sluts. Spackeldoften ger mig mängder av barndomsminnen från alla gånger då jag varit med när mina föräldrar renoverat och min pappa spacklat. Kanske att Stickan också kommer mysa av den lite jordiga spackellukten en dag han med.

TAKOMLÄGGNING VECKA 2

Det tog inte mer än några timmar innan vi tvingades inse att vår takfotsränna inte var i sånt underbart skick som vi hoppats på.

Idag blev vi, på samma tema, varse om att vi kommer tvingas besluta oss för vilken väg vi ska gå ganska snabbt. Takfotsränna eller hängränna. Jag som har drömt om våra takfotsrännor har under dagen burit på en sorg, gud vad löjligt det låter, men jag har varit uppriktigt bedrövad över det här. Jag vill h takfotsrännor. Jag vill ha de gamla och jag vill inte behöva ta några beslut alls i den här värmen. Men så funkar det ju inte, såklart.

Så nu sitter vi här, kanske blir det hängrännor ändå, det finns ju ytterligare en sak som spelar in i den här diskussionen. Priset. Mina takfotsrännor kostar oss runt 50 000 kronor. Ska man vara fin får man lida pin, visserligen, men hängrännor kanske inte är så dåligt ändå. Så länge jag får mina skarprörsvinklar.

Allt handlar ju mest om yta, även om det känns tråkigt att erkänna. Samtidigt har vi gjort så mycket nu för att behålla husets utseende, tvättat takpannor och tagit fram färger. Kanske är det ren idioti att inte fortsätta nu då. Vi har tills imorgon på oss. Och då ska vi dessutom ha bestämt färg på så väl rännor och koppar som rör.