DRÖMMEN OM GLASVERANDAN

Nu har halva juni gått. Jag måste erkänna att jag har vissa utmaningar med att greppa det. Hur kan tiden gå så fort? Det är som att allt går så otroligt mycket snabbare med ett förskolebarn också.

Plötsligt är det skolavslutningar, kalas, lekdejter och familjesammankomster mitt i allt annat vanligt hafs. Vi ska ju påbörja ett fasadbyte.

Men innan det är det glasverandan som ska blir mer klar.

Efter att ha upptäckt att golvet på verandan mer eller mindre var mjöl fick vi tänka om.

Love har velat glasa en veranda länge, jag he varit mer ”vi gör som det sett ut förr” men när vi insåg att slitaget mot golv och bjälkar var så stort gick det inte längre att motivera.

Jag gav mig ut på offert-jakt och slutade upp med att beställa tre fönster från Allmoge.se (inget spons nej). Modulmått 11×18. Ett modulmått som visade sig med nöd & näppe gå in. Men skam den som ger sig.

Verandan fick täckas av presenning i så många månader att vi måste gå över med en flaska vin till grannarna som ursäkt för den gräsliga utsikten de tvingats utstå.

Men sen kom fönstren, och vi började måla lager på lager på lager med kromoxidgrön linoljefärg.

Här någonstans började vi oroa oss något för höjden, och lite senare även bredden på fönstren. Hade vi (jag) mätt rätt. Nej. Det hade vi (jag) inte gjort. Med nöd och näppe lyckades Love ändå få till ett ramverk för fönstren och få in alla karmar.

En gravid, en minderårig hjälpreda och ett datum för bebis som var satt absolut senast 2/5, insåg vi att det viktigaste är att då det tätt utifrån. Bara det inte regnar in är vi på banan. Allt annat kan vänta. Så varje kväll packade vi ihop alla verktyg och virke som om att vi skulle åka in till förlossningen under natten. Men det dröjde som bekant något.

Så vi hann inte bara få in fönster och täta utifrån, vi, eller ja, snickarmästare Jansson Laos fick ihop även en pärlspontspanel, dörr och fönsterbräde innan det var dags för Tårtan att titta ut.

Och i förrgår, sex veckor efter den segdragna entrén på Östra har vi äntligen fått upp den sista pärlsponten. Med twisten: en hylla även ovanför fönstren!

Nu återstår skrapning av gamla panelen, nytt dörrfoder, drev & foder för fönstren och sen otaliga timmar målning.

Men vi har en glasveranda!

KÄRLEK ÄR EN VÄRMEPISTOL & EN FÄRGSKRAPA

Jag fick en kärlekspresent i söndags. Och nu tror ni kanske att jag skojar, men jag blev så otroligt glad.

De senaste dagarna, nej veckorna, har jag kämpat mot tristessen och avsaknaden av ork. Och varje dag har det varit som att den gamla pärlsponten har hånat mig när jag gått förbi på väg in genom ytterdörren.

Hejdå med det! Efter att ha köpt virke till en gigantisk pallkrage kom han inte hem med bara virket, utan också med en värmepistol och en riktigt bra skrapa. Värmepistolen är egentligen primärt för keramikverkstaden, men efter att ha hört att ”skrapa vägg utan värmepistol tar sönder kroppen och knoppen” från någon visare än jag själv så insåg jag att det inte var så dumt att sätta på en P1 Dokumentär och sen bara köra.

Så, hejdå sofflock, hej veranda!

OM VÄGGAR KUNDE TALA

idag gjorde vi sådär som vi, eller jag, lovat att jag inte skulle göra: börja med allt samtidigt. Vi, eller jag, tog tag i en del av den massiva strukturtapeten i hallen för ett tag sen, och det är ju så härligt när sånt lossnar, men projektet att få det riktigt bra är stort och ganska tungt och ibland behöver en lite avkoppling! Och vad är bättre avkoppling än att riva ut lite skåp för att hitta lite tapeter? Nej precis, ingenting. Så idag har vi burit ner en del av köket på ovanvåningen, allt för att upptäcka att väggen är i ganska dåligt skick och att golvlisterna behöver kompletteras, och ja, att golvet slarvslipats någon gång långt tillbaka. Men! Lyckan var ändå att hitta ett gäng lager (självklart med en hel del struktur) tapet att drömma sig bort bland! Längst in den första jugendtapeten, och över det en otroligt gullig liten rostapet, kan det vara 40-tal?

Hur vi ska göra med det här nu återstår att se, vi funderar på att i framtiden göra något så okristligt som att sätta upp en vägg för att utvinna ytterligare en barnkammare. Vilket visserligen är helt onödigt just nu eftersom Stickan sover kloss an oss i dubbelsängen…