ÄLSKA BLOCKET

Jag älskar Blocket. Inte för att jag får träffa en massa folk, det hade jag nästan kunnat slippa, och Love är den som möter de flesta som kommer hit för att köpa saker av oss.

Men den uppdelningen är ganska bra för oss ändå, att en lägger upp, skriver copy, fotar och att en står för mötet och försäljningen.

Så när det i förrgår kom upp en Norrgavelsoffa insåg jag att vi verkligen har det där som alla par i Husdrömmar verkar ha: en stark teamkänsla. Jag sköter kontakten och hyr släp, Love kör bil, bär och förhandlar. Och även om han ofta är ganska tveksam i början, så brukar det bli bra i slutändan. Se bara på den inte färdigmålade bokhyllan! Efter en trevlig tripp till Dalsjöfors lyckades vi få tag i fyra hyllor helt perfekta för vårt ändamål. Sen att han väl tyckte att vi kunde ha synkat hämtningen av hyllorna med hämtningen av vårt otroligt tunga badkar på samma ort någon månad tidigare är ju en annan sak…

Så nu har vårt blå rum fått en blå soffa, och vi har med andra ord en rosa soffa att sälja av. Och ett soffbord i mässing & glas och en soffgrupp i rotting. Och en barnsäng. Vi har ganska långt kvar tills ”En in en ut” är applicerbart på källaren, utan det finns ett visst överflöd en våning ner. Och visst, mitt köpstopp kanske inte är helt intakt. Men det viktigaste jag vill åstadkomma kring köpstoppet är en medvetenhet och eftertanke kring snabba onödiga köp av främst dåligt producerade kläder eller ”fynd” som inte har någon plats.

Hade ni inte beställt en liknande soffa? Jo, det har vi, och vuxnare möblering med två likadana soffor kommer vi nog aldrig ha heller. Men någon gång är det ju dags att växa upp.

16 ÅR MED SAMMA SOFFA

Idag bestämde vi oss för att sälja vår bruna skinnsoffa. Soffan som flyttat med mig i 16 år. Helt otroligt ändå. Det personifierar hela min inredningsstrategi (ja, jag har ändå en sån) och framför allt vill jag verkligen att den ska personifiera min konsumtion. Jag har visserligen inte köpt soffan, utan fått den, den stod innan den stod i mitt flickrum på min pappas kontor.

Men 16 år med samma möbel är ändå någonting att fira. För hur ofta händer det inredningsintresserade idag egentligen? När slit & släng är ett starkare trade mark än hållbar kvalité? ”Förändra med färg” som så lätt blir ”förändra med än fler köp du egentligen inte kan motivera”.

Vår nya soffa har vi beställt från Norrgavel, efter att ha suktat och lagt undan i fler år insåg vi att det är just ett sånt köp som kan vara i 16 år till, minst. För nu har vi gjort det medvetna valet, ingen halvmesyr, ingen kompromiss. Handgjord, snickrad på beställning och både lång och djup. Och förhoppningsvis har vi den längre än 16 år. Och klädseln går att tvätta hemma i maskin, som sig bör när det ska ammas & annat i en soffa.

Nu ska jag slänga mig i mitt gamla åbäke och minnas, lite ont gör det ändå, att göra sig av med den.

LUCKA 6: HÄR BOR JAG

Den 27 januari flyttade vi till hus, nu bor vi i ett gult hus med trädgård och egensnickrad altan. Och älskar det. Trots att vi nu tycker att trädgården är lite väl liten och inte alls kan inhysa några höns som vi hoppats på.
Jag har fått ge vika för Loves dröm om en öppen planlösning och vi kan nu sitta i köket och se in i vardagsrummet och det är riktigt mysigt när allt kommer omkring. Och extremt praktiskt i bebistider. Styris sover i soffan och jag kan jobba i köket.


Här tillbringar jag mest tid. I soffan bland prickar och lejongult, förälskelsen i lejongult blommade ut totalt under graviditeten, efter ett slag insåg jag att jag matchat regnskydd, väska och filt i samma, samt sytt ett par byxor till Styrbjörn som även de såg ut att vara från samma serie.
Det där magasinet V ska vi kolla in någon annan dag, förresten!

Såhär ser det oftast ut hos oss, jag påbörjar ett projekt, men orkar inte städa. Love är städaren.


Och sen tillbringar jag tid här. I vårt sovrum. Som vi nu ska måla en mörk fondvägg i. Innan vi köpte våra gröna lampor var sovrummet 50 shades of grey, utan det galna sexet.


och var sovrummet 50 shades of grey var vardagsrummet innan 50 shades of brown. Men den här soffan ska vi ta tillbaka, flytta TV:n, möblera om och kanske förändra något mer beständigt också.

SOFFOR OCH ANDRA YTLIGHETER

Mellan det att jag vaknar, sätter rubriker, skriver krönikor (läs min senaste här förresten) och ser på Vänner letar jag också soffa. Eller vi letar soffa. Men mest är det jag.
En skulle kunna säga att vårt nya vardagsrum kräver en hörnsoffa. Men inget rum kräver någonting, utan det är bara vi som hyser en önskan om att ”öppna upp rummet” med en hörnsoffa.
Inredningen har stigit mig åt huvudet känner jag ibland. Men det är ju roligt med ett ”intresse” om det nu inte vore så förbannat dyrt.
I alla fall. Nu börjar det kännas som om att jag varvat internet och önskelistan toppas av en ekonomiskt ickegångbar soffa från Norrgavel som ser ut såhär:

Dock fås pris ”vid förfrågan” vilket inte bådar gott alls för att vara ärlig.
Så istället har jag fått skippa hela vi-vill-ha-naturvänligt-i-vardagsrummet, sätta upp någon slags sparplan och fått fortsätta surfa runt efter hörnsoffor.
Men hörnsoffor är generellt ganska fula. Typ såhär. Mer gillestuga och biosalong.

Det hela har urartat till att jag i natt drömde om hur vi själva byggde en soffa av två sängar.
Nej. Vi behåller nog den gamla ändå.

LOPPIS OCH ANNAT

Det finns knappt något hemma hos oss som ingen annan använt tidigare. Jag hade nog inte kunnat vara ihop med Love om han inte hade gillat loppisar och gamla saker lika mycket som jag gör. Jag hade inte klarat av någon som hellre vill motivera köpet av en ny stekpannan än en gammal. Så ofta vi kan går vi på loppis, som i fredags till exempel.Fynden en skål, två tekulor, några böcker, en äggdelare och en fotoram. Handduken med frukter hittade vi på Myrornas.
En av böckerna var en gammal svampbok som vi fick för en tia.Varken djuren eller vimpeln är något loppisfynd egentligen, men spegeln hittade jag på en vind en gång. Och sminkbordet var det första Love och jag köpte ihop. I den nya ramen ramade jag in min pappas mammas faster som röker pipa 1961. Jag har just bestämt mig för att Miss Dior är min doft, det har tagit några år av parfymletande, men nu vet jag. Veuve Clicqout-flaskan är vår ”fira att vi köpt lägenhets”-flaska, därför har jag sparat den i förpackningen.

Silverskrinet fick jag av min pappa i present, så att jag har någontans att ha mina smycken i, även om de inte är så många. De andra två silveretuierna är ett cigarett-etui och det andra är en puderdosa. Jag har knappt några smycken, två halband jag nästan alltid bär och en fin ring. Monstersoffan har fått sin egen plats. De virkade dukarna fick bli skydd för flottigt hår. Och allra sist, min lilla kennel. Alla tre hundarna är från Holmens, pudeln Fido köpte vi för längesen och de två andra fick jag i present av Love när vi vart ihop ett tag.
Det var det.  Nu ska vi gå och heja fram Mini i Lilla Göteborgsvarvet!