AUGUSTI

När augusti är slut är sommaren slut, fast det känns som om att den är ganska slut redan nu. Som att Way Out West knep de sista sommardagarna. När augusti är slut bor Love i Stockholm och jag i Göteborg tills jag hittat något att göra där uppe eller tills vi bestämt oss för var vi vill bo. Att det ska vara så svårt.
Men innan allt tar slut och Love flyttar tänker jag att jag ska bada i marelden på landet och ha hunnit koppla in avloppet, eller i alla fall sett på när Love gör det.
Under tiden: en sammanfattning. Pride, Way Out West, Hundar, Skelett, Fåglar och för korta kläder.
IMG_2243 IMG_2238 IMG_2221 IMG_2200 IMG_2195 IMG_2186 IMG_2165 IMG_2161 IMG_2159 IMG_2142 IMG_2134 IMG_2130 IMG_2129 IMG_2111 IMG_2101 IMG_2100 IMG_2085 IMG_2079 IMG_2076 IMG_2072 IMG_2070 IMG_2064 IMG_2049 IMG_2047 IMG_2011 IMG_2008 IMG_2001 IMG_1989 IMG_1986 IMG_1983 IMG_1982 IMG_1981 IMG_1970 IMG_1968 IMG_1965 IMG_1962 IMG_1960 IMG_1956 IMG_1954

NU ÄR DET SOMMAR, NU ÄR DET SOL, NU ÄR DET KOSKIT I HAGEN.

20130712-190138.jpg

Varenda sommar sen jag var 13 har jag jobbat, men inte i år. Nu gör jag ingenting. Absolut ingenting. Jag går upp i tid, sitter på baksidan av huset och äter frukost, läser GP och konstaterar att det är smart att de inte kör på en del tre när den ändå var så tunn och trist. Värre när alla här ska dela tidning dock, jag kan snart allt vad XXL sport annonserar om och BYGGMAX och allt vad alla varuhus nu heter som skickar med bilaga efter bilaga. Livet har sin stilla gång, fungerar digitalboxen kan vi se på fotboll och skrika och hytta med näven åt TV:n när straffarna inte går som vi vill. Eller så fastnar jag vid Alaska-mord mitt i natten som är en helt fruktansvärt dålig dramadokumentär. Men det är sommar och då är det meningen att jag ska somna i soffan mitt i natten och att fönstret av misstag ska ha stått öppet så att myggorna har bitit sönder mina ben och jag ska somna i solen och bli lite för bränd, för så har det alltid varit.

Jag borde bada, kanske ikväll, kanske när Love och Charlotte kommer ut och håller mig sällskap. Kanske när jag får någon som räknar ner innan jag hoppar i vattnet, någon som pushar mig lite. Då kanske jag badar. Jag gillar ju egentligen att bada, men det har hänt något. Min mamma har alltid sagt det, att något händer runt 20, då liksom lossnar badlusten, den försvinner, förtvinar och dör. Det är då du börjar prata om 20-25 grader i vattnet innan du doppar dig. Det är då du inte ens går ner till stranden för det är en för lång promenad och solen skiner ju lika mycket i trädgården. Och i trädgården, där ligger jag och försöker sola magen, det har aldrig gått, jag får ingen färg på magen, och så tröttnar jag så fort, det finns ju inget tråkigare än att sola egentligen. ”Ligga och pressa” sånt fantastiskt tråkigt påfund. Jag minns att jag tyckte det lät sexuellt när jag var liten ”ligga och pressa” att det liksom var någon skämmigt, hemligt och förbjudet över det. Jag tänkte på inoljade brunsolade kroppar och strinbikini (just strinbikini-bilden hade jag fått från någon av Sällskapsresorna tror jag, en yppig kvinna med en vit bikini med bara smala småsnören som höll ihop trianglarna, och i rumpan: bara en tråd)

Det händer inte så mycket här, det enda samtal som tagit sig igenom den dåliga täckningen här var ett från SR som tyckte att det var dags att diskutera kulturkalaset. Jag tycker detsamma, men Kulturkalaset är inte färdiga med sina bokningar förrän i augusti, så jag blirkvar här ute. Det blir så lätt så, att en fastnar här, för när solen skiner finns det inget bättre.

20130712-190248.jpg

20130712-190219.jpg

<a

DET TAR SÅN KORT TID ATT BLI GALEN

I och med mitt nya liv tillsammans med hunden Evert har jag tid att läsa igen, tid att läsa så som i att jag-kan-inte-ta-med-iPaden-ut-i-solen-för-jag-ser-ändå-ingenting-på-skärmen.
Det betyder att jag har tid att läsa en massa. Helst om mord. Jag älskar mord. Kanske för att det ligger så långt från min egen verklighet. Jag menar: jag hade ju på allvar inte ens förstått att det var ett skott som avlossades utanför om det nu gjort det. Hur hade det låtit här mitt i Linnéstan liksom om någon blev skjuten? Precis. Ingen aning.

Hur som helst, det här med äkta, riktiga, olösta mord, det är inte alltid så hälsosamt.
En period när jag låg hemma i lunginflammation läste jag för mycket om Palmemordet. Jag läste allt, jag snöade in, jag läste böcker, trådar på internet, blogginlägg, hela hemsidor som privatspanare snickrat ihop. Jag läste det jag kom över. Jag såg film och dokumentär och jag tänkte på mordet på Sveavägen, precis utanför min skola, nästan jämt.
När vi reste till Paris bar jag med mig Lars Borgnäs bok om Catrin Da Costa, och samma sak hände då. Jag kund einte släppa boken, och parallellt med boken sträckläste jag tråden om mordet på Flashback. Det kryper liksom under huden på mig. Jag fastnar.
Jag önskar att jag kunde fastna i andra saker lika mycket, att jag någonsin kunnat fastna på samma sätt när det kom till att läsa läxor, eller tabeller eller det jag behövt läsa för att få bra betyg, men då är motivationen som bortblåst. Jag kanske borde bli nästa Leif GW, få en anledning att anlägga en mage, andas tungt och bära väst, och samtidigt kunna berätta allt om mördare utan att egentligen veta så särskilt mycket.

Ibland försöker jag läsa nåt som inte är så verkligt, som Gift för nybörjare av Eiríkur Örn Norddahl som jag läser nu. Den handlar om gift, och om Halldór som blir så besatt av giftet att han till slut kokar te av det och dricker det. Och det är ungefär ända gången jag riktigt fastnar för en bok, en bok som inte handlar om mord, men om någon som också blir besatt.

Jag borde börja läsa något annat. Eller så ger någon mig bara ett nytt olöst mord att läsa om, så blir jag också nöjd. Det är ju ändå snart sommar, och som andra svenskar borde jag läsa en deckare, eller två.

Snälla, någon av er har väl nåt intressant mord att dela med er av? Va?

!LEVANTATE!

Jag gick aldrig och lade mig i söndags. Det var sommar hela natten och vi dansade och drack pastisse och log och skrattade och drack vin och lyssnade på Olle Ljungström och bytte hattar och skrattade och tonårsgrät och rusade runt och hade efterfest och skrattade lite mer.
Sen vaknade jag och det var höst. Nu viner vinden kring knutarna och jag packar ihop mig. Sommaren är liksom lite över.

EN PARK, EN KVÄLL, NÅGRA VÄNNER

Göteborg är allt bra fint om somrarna, fiskmåsarna skriar inne i stan och det eda som egentligen stör är de himlans kilalrna och tjejerna som spelar GothiaCup. Jag kan faktiskt ärligt säga att jag hatar dem. För det gör jag. Innerligt också för den delen.

HUR MAN DÖR UTAN ATT DÖ

Det finns människor överallt. Människor som man inte känner, och människor som man känner. Vissa man hälsar på, andra man inte ens tittar åt.

Förra året träffade jag någon, han var smart, allt han sa var så smart att jag förälskade mig i hjärnan, det var berusande, nästan farligt, och egentligen var jag kär i någon annan samtidigt, men han kom så lägligt, och jag var så ensam. Vi gjorde inte så mycket, vi var ute och drack vin, han drack öl, jag drack öl, jag fnissade, jag minns knappt hur jag kom hem, om jag kom hem, men jag minns det ändå, jag minns att jag tyckte att han förstod mig, och att jag förstod honom. Det var så konstigt, jag kunde beskriva saker, och han visste hur det var, jag kunde skriva två meningar och han kände igen sig.

Sen blev det inte mer med det, jag tillbringade hela sommaren på Reimers och solade, åt smörgåras i smörgåspapper och smsade med någon annan. Det var lite mindre häftigt, sen åkte jag hem och sen åkte jag tillbaka och sen började skolan, och nu tänker jag bara på honom ibland när jag ser något ställe vi suttit på. Men mest tänker jag inte på honom alls.

Det händer liksom att personer i en närhet försvinner, som om att de inte längre finns, de går unde rjord, gör någonting annat, de finns inte ens i periferin. De kanske finns på facebook, men mer är det nog inte.

SOMMAR SOMMAR SOMMAR


Sommar och sol och jag har kort tajt kjol. Eller i alla fall en tjocktröja, stövlar och blommig klänning. Det är skönt att vara själv men inte ensam. Jag tog tre simtag och mamma hisnade av vattnet lite halvkalla temperatur. Imorgon hoppas jag att Mattias kommer förbi på moppen och att vi kan ta en glass. Nu ska jag snart sova, men först ska Sverrir få svara på alla mina jobbiga frågor om hans regidebut.