NÄR PANIKEN TAR ETT STRUPGREPP OM EN

Sommaren lunkar på, eller rusar på. Det är som det brukar vara.

Tills spisen går sönder och det visar sig att syllen är bra murken.

Nu står vi här. Jag inbillar mig att huset lutar mer och mer, att vi kommer ramla genom golvet i sovrummet ner i vardagsrummet. Jag somnar med oro och vaknar med ångest.

Kanske är det precis så här det är att ha ett gammalt hus, men just nu är jag på gränsen att börja spela okontrollerat på Lotto eller Triss för att kunna dryga ut kassan.

Jag älskar det här huset, men det tar snart kål på mig.