ATT VARA EN FÄRG & ATT VÄLJA TAPET

Jag har hela mitt liv levt med en mamma som älskar färg. Framför allt älskar hon grönt. I alla former. Det har gjort att jag också fått en del grönt, och indoktrinerats i det här gröna. Dessutom har hon inte varit överförtjust i blått, vilket gjort att jag aldrig uppfattat mig själv som en blå person.

Efter att ha tagit hem några tapetprover, och konstigt nog alla i blått, fick jag inse att jag är en blå person, i alla fall i vardagsrummet när det ska hänga ihop med en brun kakelugn.

Och kanske är det så, att jag inte är någon speciell färg, utan att allt handlar om situation?

Jag gillar naturläder, men det är ju ingen färg. På möbler gillar jag mörkt trä, men det är inte heller någon färg. Till rosa tycker jag om rött, och det är ju rätt okristligt. På jackor vill jag ha leopardmönster och skor får gärna vara vita.

Där bland blå tapetprover blev det extra tydligt att jag verkligen gillar blått. Och dessutom insåg vi att Dancing Crane inte alls är någonting för oss. Fantastisk på håll, men känslan blev lite för plastig ändå. Så nu har vi bestämt oss för den här från William Morris. En klassiker. I blått.

THE PERKS OF BEING A WALLPAPER

Jag hatar långsamt. Långsamma människor. Långsamt tempo. Långsamma processer, känslor, tåg, bussar, (båtar är ok) beslutsfattare och tänkare. 

Så därför är det inte så himla svårt att förstå varför jag redan idag gick ner till Engelska Tapetmagasinet för att låna hem ett prov på William Morris-tapeten jag gått och tänkt på ett tag. Love är tveksam, jag är säker.

Kolla här ba:

Fint ihop med räcket!
Och fint ihop med dörren och spegeln (den ska självklart inte vara liggande utan jag testar bara!)


Jag bjuder på en närbild också:

Visst håller ni med mig, ingen tvekan om saken, eller hur? Ja!!

VÄRLDEN BRINNER OCH HÄR SITTER JAG OCH TÄNKER PÅ INREDNING

Ibland behöver en få tänka bort saker. Det jobbiga.
Pauser.
Jag pausar med keramik och stickning och att tänka på inredning.
Världsliga ting.

Men jag ska göra gott också. Carina startade en insamling för att kunna köpa julklappar till papperslösa barn i Göteborg och när hon smsade och sa att vi fått in över 15000 var det som att benen vek sig. Tänk att folk gör sånt. När siffran var över 30 000 när vi var och köpte julklapparna har ajg fortfarande inte riktigt greppat.

Men inredningen då? Den samlar jag på pinterest.
Förutom en förbenat dyr soffa drömmer jag om det här:

Okej, inte en tupp, för det får vi inte ha i vårt tätbebyggda område, men höns, det drömmer jag om.
Bild lånad av Stora Skuggans 4H-gård.

Och att byta tapet i trappan i huset.

Och biostolar att sätta in i hallen, så det finns nåt att ta en paus i, eller bara hänga i när vi har fest.

Bilden lånade jag från Emma.

Ett växthus, allra helst av gamla fönster och lite vint och skevt.

Och sist, men kanske allra mest: en sval nos.

Men, det är ytterligheter. Och ytligheter. Jag är hel och ren och har tak över huvudet och en famn att somna i om kvällarna.